torsdag, november 17, 2005

Skuggor, bärfisar, kroppar och män.

AtalanteLAB:s fjärde dag har haft flera förtecken. Den började med skuggor o silhuetter när Paula, Anna o Lisen sökte mening i rörelsens/bildens möte med det sköna, svarta o vita. Niklas tillkom med Garota de Ipanema och dragspel, och flera försök senare började det finna form. Förmodligen tillkommer också Janni o Ewik som dansare. Noteras bör också diskussionen om vart ursprungsidéen tog vägen. Paula berättade om sin utgångspunkt: Upplevelser av hur hur etnicittet och mångkulturellt synsätt alltid exotiserar det icke västerländska. Hon är delvis från Brasilien och dansar dans därifrån. Att göra detta (berätta o dansa) utan att bli sedd som allt det samban står för är nästan omöjligt när man är i Sverige. Även om man söker konstnärliga uttryck och arbetar med modern brasiliansk dans. Därav idéen om silhuetter; saker är inte alltid det de synes vara… (Och så blir det bara en vaker dans??) Vi får se.
Fröken Bärfis bloggar för fullt och är igång. Och tekniken fungerar. (www.frkbarfis.bogsplot.com) Läs bloggen, den är verkligen sann och informativ, långt bakom lekta mönster o stumma roller. Lär känna dig själv hos Fröken Bärfis!
Uncas har skrivit en melodi han hoppas Josefin skall sjunga. Text kommer. Vill gärna kombinera, bygga ut, bygga ihop.
Sven, Anna o Tony bestämmer reptid för sitt ljud-musik-performance-journalistprojekt.
Sen kom då Minnas rörelseworkshop med stor uppslutning av 3 dansare och 9 ickedansare. Vi gick i rummet,, skrev automatskrift, upptäckte kroppen del för del i impro, vi improviserade kring andra personers rörelsesätt, för att till sist söka vara våra egna rörelser. Hela tiden var och en för sig, tillsammans på golvet, ibland i möten. Vi dansade lite disco utan musik. Efter en paus fick så alla visa sina egna sig själv rörelser för de andra. En och en. Alla skrev på små lappar ned tre ord de koma att tänka på. Till sist fick tre-grupper minnas dagen i rörelser. Det var fint. Minna ledde bra och vi blev avslappnade och för oss som inte dansar normalt känns det skönt o nyttigt både att göra så här och att våga. Det är också bra för gruppen. Själv tyckte jag det var så fint att få se så olika kroppar på scenen. Bra! Det blir ett tillfälle till på onsdag. Tack minna.
Minna och Ewik fortsatte sedan att utforska rörelser och Minnas brudkista i ett iskallt Slottskogen. Paula o Niklas laddade hem portugisiska sångtexter (Ipanema mm), Bärfis bloggade mer och kollade statistik över blogbesök och schemat fylldes på med nya idéer.
Projektions och scenografiarbetet fortsätter kring idéen om tre upplysta platser med föremål som bildar tre öar på scenen. Föremålaen kan byttas ut. De filmas o projiceras jättestort därbak av två projar. Dessa kan alternativt visa livefilm, stillbilder eller inspelad video. För att fungera måste detta med all sannnolikhhet köras från dator, 2 st. Vilket vi inte har just nu. Arbetar på lösning. Testar också projplacering. Måste komma uppifrån taket så man inte skuggar bilden när man är på scenen. Upphängning måste byggas. Pust mycket teknik. Mycket data. Mycket vackert!
Sen var det dags för Jans annons i Metro: Stora tatuerade män sökes till dansföreställning… Ingen utomstående man kom. Men det var bra ändå. Tre män och en kvinna var vi. Vi pratade om män och vi tittade på en del av LPC-filmen som slutar med att maoriska män dansar infödingsdans med kapitalistkritisk rap med lysande text till. Män av alla storlekar o former med bara överkroppar o ben. Med utlevd ilska och i ett möte mellan ursprunglig grundkraft och konstnärlig/idémässig gestaltning och ett politiskt budskap är det alldeles lysande. (För övrigt fantastisk klippning av Johan Söderberg som på sätt o vis började sin offentliga karriär på Atalante som slagverkare i våra dans/performance-projekt.
Vi bestämde oss snabbt för att sno idéen, skriva en text och göra en golvrytmisk tidskritisk dansrap med alla AtalanteLAB:s arga män. Vi får se. Kanske borde vi ägna lite av fredagen ochh lördagen åt att skriva text.
Dagen avslutades med att Niklas övade Wagner o Purcell medan Jan o Kristoffer talade lågmält i mörkret. (Jan kom efteråt med en mkt observant kommentar till Wagnertolkningen som höll på att bli väl smörig och tappa lite av sin syskapande stringens.
Har säkert glömt massvis! Men detta är det.
/Niklas

1 Comments:

Anonymous prinsessan bärfis said...

i love you to.

17 november, 2005 22:12  

Skicka en kommentar

<< Home