lördag, november 19, 2005

Lördag är lugnt, bortsett från barockt framförd barockopera som strömmar ut från scenen. Eller var det ett överljudsplan som kraschade i isbaren på Liseberg? Disney står det på paketet, ett tält ska det visst bli. Ett himmelskt rum för Barbie och orientalerna att dväljas i. Sitter och skummar en text om drottning Victorias (Gustaf V:s gm.) slav som inköptes för en spottstyver i Egypten någon gång i slutet av det framstegsfixerade 1800- talet. Husmodern från 1930. Skiljer den sig egentligen nämnvärt från förra veckans Hänt Extra? Eller är andemeningen i själva verket densamma, även om orden är annorlunda, anpassade till samtiden; politiskt korrekta, som det så vackert heter? 1808 förbjöds slaveriet i alla brittiska besittningar. Åttio år senare köpte den svenska kronprinsgemålen i praktiken en egen slav uti Egypti land. Sjuttiofem år har gått sedan den gulliga texten skrevs. Vad säger att någonting egentligen har förändrats; i våra sinnen? Pessimistisk? Inte alls, men det är bra att tänka efter ibland. Stor sak i det, nu tystnade musiken. Dags att skrida till verket. Stort ska det bli, vackert och skönt, kantigt och tänkvärt. Åtminstone i huvudet. Men det blir nog bra på scenen också. Det måste man väl tro, annars kan man lika gärna lägga av. Kom bara ihåg att det aldrig blir som man tänkt sig, det blir något annat istället. I bästa fall något bättre. Däri ligger det trösterika i skapandet. Jag känner mig ganska lugn och fruktar egentligen inget annat än att frkbarfis ska gifta sig med Kay Pollak och ta över världen. Såsom i helvetet… / Uncas

Alltid bortglömd

Självklart har Fröken Bärfis alldeles rätt när hon i kommentaren till bloggen nedan undrar varför hon blivit bortglömd igen. Hur kan man glömma bort den sol som strålar starkast på vår kreativa oas, som värmer våra urkramade själar och glädjer oss med sina skarpsinta, underbara ord. Ja hur.
Niklas