tisdag, november 29, 2005

Otroliga kvällar o nätter



Så sitter vi då åter var för sig och minns det som var under två veckor. Vi minns en period av mänskliga och konstnärliga möten, samtal och experiment, samt två välbesökta och förvånansvärt sevärda föreställningar. (Det var nästan fullt på fredag och uppemot 60 personer på lördag.) Inte minst minns vi också två sanslösa efterfester inne på scenen. Den första tog slut redan kl 5, men bjöd i gengäld på makalöst vild dans, under den andra hängde järngänget i svart skinngrupp på den vita och filmiskt ljussatta scenen fram till kl 9.30 innan det vara dags att bryta upp. Riktig fest på LAB-vis!
På fredag pågick förberedelserna till långst efter utsagd starttid, 20.30. Vi ägnade dagen åt att repa alla nummer som var ofärdiga, förbereda alla bilder o filmer, tänka ut övergångar, göra program, ge numren namn och fjäska med datorerna. Kl 20.40 kom Jim på att vi glömt bilderna på missing persons. Det var bara att plocka upp bilderna i Photoshop, storleksanpassa dem, lägga upp dem på knappar för visning o ge Johan snabblektion i när de skulle visas. I foajén satt Fröken Bärfis och bloggade för fullt och nu var det snart dags…




Scenrummet med de stora projektionerna blev verkligen en hit. Det sagoaktiga i att se de små modellvärldarna på scenen och gå in med kameran och förvandla dem till jättelika fondbilder. Formatet var också tillåtande när det gällde att blanda med förinspelade bilder o filmer. Ett format som vi får jobba vidare med. Mellan varje nummer flyttade Jim kameran o hittade nya bilder som passade till numret. På lördagens föreställning fick Jim ihop med Martin på ljus o Johan Kylén på basklarinett dessutom till en grym bild/livekamera-improvisation vars make jag aldrig skådat förr.



Showen inleddes med "Ett slag i luften". Hannes Rydén på lufttrummor till Drummania med sällsynt precision.



Därefter kom Grith och Niklas i Purcells "The Blessed Virgin's Expostulation". Med den engelska texten till höger och bilder på missing persons tilll vänster framfördes barocksången om hur Maria letar efter sitt försvunna barn, Jesus, till ett komp av rytmiska loopar, elektroniska ljudvärldar och piano.



"Undertitlar" var en film av José Lagunas Vargas med ljud av Colin Sweeney som redovisade några tiotal "sanningar", talesätt och citat som avslöjar våra fördomar och inskränkthet i en lekfull, enkel och charmig form.



Sen var det dags för "Bönen", ett rysksvenskt gästspel. Josefin och hennes pianist Ludmila framförde en sång av Rachmaninov på ryska.



"Jag vill tvätta dina fötter" och "Halvvägs nedför Vasagatan" hette Gunilla Witts två insatser med diktläsning. Ackompagnerad av Jims bilder och sagoscenografin läste hon egna dikter från en kommande samling. De blev mycket varmt emottagna och kvinnan som i pausen frågade Gunilla vem som skrivit de fantastiska texterna hon läste var bara en av många som uttryckte sitt gillande.



"Sång". Väldigt avskalad var Jan Rådvik när han till allas vår förvåning inte satte sig vid pianot utan ställde sig mitt på golvet och framförde sin sång helt a capella, men med hjälp av publiken som höll takten och sjöng med i omkväde. En gripande sång om den ofattbara dödens obevekliga realism när den väl är där.



"Ibland talar han" heter Johan Kyléns fyndiga film om hur det kunde varit. Fylld av tänkvärdheter i stil med, "Om jag hade varit tomte, hade det då funnits någon snö", eller, "Om jag varit rik, hade det då funnits några pengar", tecknade han en poetisk betraktelse över våra drömmar om våra liv. Själv stod han längst fram som en stod som ogillande och instämmande deltog i fabulerandet.



"Bling-bling" var numret som med utgångspunkt i Minnas turkiska brudkista visade närbilds dubbelfilm där Minnna o Ewik skakade på axlar, höfter o magar i en aldrig upphörande rörelse till discokula, foton och, så småningom, dansmusik. Ett speciellt och luftigt format som väckte associationer åt många håll. I luftrummmet efter gjorde Lisen en tänkvärd o vacker tumpianoloopsimprovisation.



"Idioter" var numret som inleddes med basklarinettsimpro av Lisen o Johan. I denna kom så Niklas in med ett elektriskt leksaksplan som han körde runt på golvet. Väl framme vid kameran blev det jättestort, dubblerat och dansade som två brunstiga djur. Detta är fördelen med LAB. Enbart lek från början blir ett av kvällens mest dråpliga nummer. Sekvensen avslutades med Massouds gripande text "Idioter" som handlar om hans "vänner" vid Migrationsverket. Tungt.



"Rio–Vasagatan t/r" blev namnet på den akt vi kallat Skuggdansen. I en lek med skuggor o silhuetter ville Paula, Anna och Janni visa att allt inte alltid är vad det synes vara. Med musik av Lisen o Niklas (Elektronica o Girl från Ipanema!) inleddes det med spännnande skuggspel på den vita fonden, (Paula var bakom) och filmprojektion framifrån. Småningom gick det över till dans som silhuetter mot svart fond.



"Liebestod" är slutsången i Wagners Tristan o Isolde. I Grith o Niklas nytolkning fick den ny musikalisk skepnad, och en minst sagt oväntad inramning. Grith avbröt vid fem tillfällen sången och föreläste om o visade bilder på Bourdieus idéer om kulturellt kapital, kulturella hierarkier och mkt annat. Men mest minns vi ändå båten…



"Så går det!" är en text ur Husmodern från 1930. Där berättas om den egyptiske slav kronprinsessan Victoria hemförde till Sverige i slutet av 1800-talet. Dennes tänkvärda öde förtäljdes av Uncas iförd arbetarmundering mot en fond av egyptiska bilder och musik av Niklas på arabisk Oud och Lisen på sopransax.



"Sagan om prinsessans återkomst" är en nyskriven sång av Uncas som framfördes av honom tillsammans med Josefin på sång och dans- o musiktruppen Nefertiti som komp. (Johan, Niklas, Lisen, Jan.) Nånstans i gränslandet mellan buskis och performance blev det ganska minnesvärt och en lämplig avslutning på en två och en halv timmes kväll. (För alla deltagares efternamn se lista på tidigare blog.)
Som helhet blev kvällen en förvånansvärt sevärd tillställning. Mycket beroende på den rumsliga, filmiska inramningen som höll samman allt på ett poetiskt vis. Den tål att arbetas vidare med fler gånger. Sen var det för långt, datorn kraschade flera gånger, många nummer skulle tåla kortning o skärpning. Men det gällde ju ett två veckors lab. Inte en premiär.
Den värme som präglade festandet efterpå speglar bra den positiva energi som funnnits i alla möten under labbet. Nu återstår administrativt efterarbete, utvärdering (Uncas skall skriva åt VGR ihop med Thomas o Niklas), avslutningsmöte, samt att göra en DVD innan allt är slut. Men vi kommer tillbaks. Var så säkra.
/Niklas
PS Alla bilder plockade från den video Eva filmade DS